sulle.blogg.se

Ibland räcker det med så lite nu förtiden för att jag ska bli ledsen, jag kan gå tillbaka och tänka på den dagen när de berättade att de valt att inte fortsätta min provanställning och jag kan känna allt som jag kände då fortfarande så starkt. Jag tycker verkligen illa om min dåvarande chef hon var så okänslig! Jag har i alla fall konstaterat även för mig själv att jag inte kunnat gjort annorlunda, jag hade inte den kunskapen att driva det projektet bättre än vad jag gjorde och jag tror faktiskt inte hon såg allt jag hade gjort heller, hon hade själv inte kunskapen om hur jävla stort det projektet var. Jag vet att jag inte ska älta detta och gå tillbaka för mycket men ibland måste jag och ibland kan jag inte undvika det. 99% av tiden tänker jag framåt och känner att allt kommer att sluta bra men samtidigt så går tiden och målet flyttas framåt hela tiden. Till hösten ska jag ha ett jobb.. innan jul ska jag ha ett jobb.. efter nyår??

Blir avundsjuk på alla som har jobb och får gå på julfester med sina kollegor och känna att "åh va skönt det ska bli med julledigt". Nej nog med självömkan! Det är bara att bryta ihop och komma igen!!