Tack men nej tack!
Jag har nu i flera dagar fått höra att andra tycker att jag är stark "åh jag hade brutit ihop!" Och jag har mest känt åh va skönt att vara ledig, men hinner göra så mycket på tomten, hämta barnen i tid och umgås med min man på kvällarna istället för att vika tvätt... Men idag fick jag mitt första "tack men nej tack" på ett jobb jag sökt och det sätter sig direkt på hur man mår. Jag undrar förstås om jag någonsin kommer att få ett jobb! Jag har ju sökt jobb förut och det har tagit nästan ett år! Nu känner jag att mina förutsättningar är ändå lite sämre när jag måste förklara att jag inte fick vara kvar på min provanställning...Det kan jag ju också analysera till tusen, varför fick jag inte vara kvar, gillade hon helt enkelt inte mig eller var jag sååå dålig? Jag undrar om hon förstår hur man faktiskt kan slå ett liv i spillror genom att agera som hon gjorde, hon verkade se på det så lätt! Det är konstigt att man från ena dagen ser sig som en blivande och duktig projektledare och andra som en värdelös människa som får ta ett "skitjobb" om man har tur. Jag hade velat att allt varit annorlunda att jag hade fått ett mindre projekt och att jag hade fått längre tid på mig att visa vad jag gick för, jag tror jag hade klarat det!! Så - det var dagens tankar, skönt att sätta ord på dem ibland. Har ni föresten använd Depends gel-lack? Otroligt bra man målar det på naglarna och sen sitter de där i två veckor ungefär. http://www.depend.se/Products.asp?PageNumber=6&ProductCategory_Id=169
Kramar Susann
